<<<Kapitel 13————————————Kapitel 15>>>
Enoks bok
Väktarnas bok
Kapitel 14: Enoks fortsatta meddelande om domen över de fallna änglarna och deras jättesöner. Enoks syn i himlen av Herren Guds eldsflammande tron
1 Denna skrift är rättvisans ord om Väktarnas eviga tillrättavisning, som den Helige och Store befallde mig i denna vision. 2 Jag såg under min sömn det jag nu ska berätta med min mänskliga tunga och genom min andedräkt, som den Store har gett till människors mun så att de kan samtala med den och förstå i sina hjärtan. 3 Liksom han har skapat människan och gett henne makten att förstå kunskapens ord , så har han också skapat mig och gett mig makten att tillrättavisa Väktarna, Himmelens söner.
4 Jag hade skrivit ner er bön men i min vision såg jag att er begäran inte kommer att beviljas i all evighet, och att en dom har fallit över er som inte kommer att ändras. 5. Och från och med nu ska ni inte mer kunna stiga upp till himlen i all evighet, och till jorden har den domen utgetts att man ska binda er under alla världens dagar. 6. Men innan detta sker ska ni själva få bevittna era älskade barns undergåmg, och ni kommer inte att kunna äga dem mer utan de ska falla inför er genom svärd. 7. Er begäran om dem ska inte beviljas inte heller bönen för er själva; och även om ni gråter och ber så ska inte ett enda ord från böneskriften som jag har skrivit bli beviljat. 8. Och synen jag såg visade sig för mig så här: se, moln och en dimma bjöd in mig; och stjärnornas och blixtarnas bana drev mig, och vindarna i visionen förde mig bort. 9. Och de lyfte mig upp till himlen, och jag gick tills jag närmade mig en mur som var byggd av kristaller och en eld omringade den; och jag började bli förfärad. 10. Och jag gick in i eldslågan och närmade mig ett högt hus med väggarna och golv av kristaller. 11. Taket liknade stjärnornas och blixtens bana, och flammande keruber var mellan dem på en vattenklar himmel. 12 En flammande eld omgav murarna, och dess dörrar brann av eld. 13. Och jag gick in i det där huset, och det var varmt som eld och kallt som is, och det var inget behagligt och inget liv i det: och fruktan grep tag i mig.
14. Och skakande och darrande föll jag ner på mitt ansiktet och såg en vision. 15. Och se, där fanns en annan byggnad, större än den första, vars dörrar stod öppna framför mig, och den var också av flammande eld. 16. Och i allt utmärkte den sig i storslagenhet, prakt och storlek, så att jag inte kan beskriva dess prakt och storlek för dig. 17. Dess golv var av eld , och ovanför det var blixtar och stjärnornas bana, och dess tak var också en brinnande eld. 18. Och jag upplyfte mina ögon såg en hög tron därinne; till utseende var den som rimfrosten och runtomkring den strålande sol och stämmor av keruber. 19 Och från den stora tronen kom strömmar av flammande eld, och det var omöjligt att se på den. 20. Och han som är stor i majestät och härlighet satt där på tronen; Hans klädsel glänste starkare än solen och var vitare än snö. 21. Ingen av änglarna kunde komma ditin, och inte heller en dödlig kunde se på den majestätiska och härliga Gudens ansikte. 22 Flammande eld omgav honom, och en stor eld brann framför honom, och ingen av dem runt omkring honom kunde närma sig honom; tiotusen gånger tiotusen stod framför honom; men han hade inget behov av det heliga rådet. 23. Och de heliga som var i hans närhet lämnade honom varken dag eller natt. 24 Och jag ditills haft en slöja över mitt ansikte för jag bävade; men Herren kallade mig med sin egen röst och sade till mig: ”Kom hit, Enok, och hör mitt heliga ord!” 25. Och han lät mig stiga upp och jag gick fram till porten med nedböjt ansiktet.