Kapitel 2>>>

Joel, Kapitel 1

Guds dom med hjälp av gräshoppor, kallelse till fasta

1 Detta är Herrens ord som kom till Joel, Petuels son: Hör detta, ni äldste,
    lyssna, alla ni som bor i landet.
Har något sådant hänt i era dagar
    eller under era fäders tid?
Det här skall ni berätta för era barn,
    era barn skall säga det till sina barn,
och deras barn till nästa generation.
Det som blev kvar efter gräsgnagarna
åt gräshopporna upp,
    det som blev kvar efter gräshopporna
åt gräsbitarna upp,
    och det som blev kvar efter gräsbitarna
åt gräsätarna upp.

Vakna upp, ni som är druckna, och gråt,
jämra er, ni alla som dricker vin,
    över att druvsaften har tagits bort från er mun.
Ty ett hednafolk har dragit upp över mitt land,
ett mäktigt folk som ingen kan räkna,
med tänder som ett lejon
    och kindtänder som en lejoninna.
De har ödelagt min vinstock
    och förstört mitt fikonträd,
skalat dem nakna och kastat bort barken,
vita har grenarna lämnats.

Klaga likt en brud som bär sorgedräkt
efter sin ungdoms brudgum.
Matoffer och dryckesoffer har tagits bort
från Herrens hus,
    prästerna, Herrens tjänare, sörjer.
10 Fältet är ödelagt,
    marken sörjer,
för säden är förstörd.
    Det nya vinet har torkat bort,
och oljan har tagit slut.
11 Stå med skam, ni jordbrukare,
    jämra er, ni vinodlare,
över vetet och över kornet,
    ty skörden på fälten är förstörd.
12 Vinstocken är förtorkad
    och fikonträdet har vissnat,
granatäppelträdet, palmen och äppelträdet,
ja, alla träd på marken har torkat bort,
glädjen har vissnat bort från människors barn.

13 Kläd er i säcktyg och klaga, ni präster,
jämra er, ni som tjänar vid altaret.
    Gå in och sitt i säcktyg hela natten,
ni min Guds tjänare,
    ty matoffer och dryckesoffer finns inte längre i er Guds hus.
14 Pålys en helig fasta,
    lys ut en högtidsförsamling.
Samla de äldste,
    samla alla som bor i landet,
till Herrens, er Guds, hus,
    och ropa till Herren.

15 Ve oss, vilken dag!
    Ty Herrens dag är nära,
som förödelse från den Allsmäktige kommer den.

16 Har inte vårt levebröd tagits bort
    inför våra ögon,
glädje och fröjd
    från vår Guds hus?
17 Utsädet ligger förtorkat
    under klumpar av jord,
förrådshusen står öde
    och ladorna förfaller,
för säden har torkat bort.
18 Hur stönar inte boskapen!
Kreaturshjordarna irrar omkring,
    de finner inget bete.
Även fårhjordarna går under.

19 Till dig, Herre, ropar jag,
    ty en eld
har förtärt betet i öknen
    och en eldslåga
har förbränt träden på marken.
20 Också de vilda djuren
    längtar efter dig,
ty vattenbäckarna har torkat ut
    och en eld
har förstört betet i öknen.

Kapitel 2>>>