Första Kungaboken, Kapitel 1
Davids ålderdom, striden om tronföljden och Salomo blir kung.
1 Kung David var nu gammal och hade nått en hög ålder och trots att man lade täcken över honom hade han svårt att hålla sig varm.
2 Då sade hans tjänare till honom: »Må man för min herre konungens räkning söka upp en ung kvinna, en jungfru, som kan bli kungens tjänarinna och sköta honom. Om hon får ligga i din famn, så blir min herre kungen varm»
3 Så sökte de då över hela Israels land efter en skön flicka; och de fann Abisag från Sunem och förde henne till kungen.
4 Hon var en mycket skön flicka, och hon skötte nu kungen och betjänade honom, men kungen låg inte med henne.
5 Men Adonia, Haggits son, hov sig upp och sade: »Det är jag som skall bli kung.» Och han skaffade sig vagnar och ryttare, därtill ock femtio man som löpte framför honom.
6 Hans fader hade aldrig velat bedröva honom med att säga: »Varför gör du så?» Han var också mycket fager; och hans moder hade fött honom näst efter Absalom.
7 Och han började förhandla med Joab, Serujas son, och med prästens Ebjatar, och dessa slöto sig till Adonia och understödde honom.
8 Men prästen Sadok och Benaja, Jojadas son, samt profeten Natan, Simei, Rei och Davids hjältar stöttade inte Adonia.
9 Och Adonia slaktade får och fäkreatur och gödkalvar vid Soheletstenen, som ligger vid Rogelskällan; och han bjöd dit alla sina bröder, kungens söner, och alla de Juda män som var i kungens tjänst.
10 Men profeten Natan, Benaja, hjältarna och sin broder Salomo bjöd han int.
11 Då sade Natan så till Bat-Seba, Salomos moder: »Du har väl hört att Adonia, Haggits son, har blivit kung, utan att vår herre David vet något om det?
12 Men jag vill nu ge dig ett råd, för att du ska kunna rädda ditt liv och din son Salomos liv.
13 Gå in till kung David och säg till honom: ’Har inte du, min herre och kung, själv med ed lovat din tjänarinna och sagt: Din son Salomo skall bli kung efter mig; han skall sitta på min tron? Varför har då Adonia blivit kung?’
14 Och medan du fortfarande är där och talar med kungen, ska jag komma in efter dig och bekräfta dina ord.»
15 Så gick då Bat-Seba in till kungen, i kammaren. Kungen var nu mycket gammal; och Abisag från Sunem betjänade kungen.
16 Och Bat-Seba bugade sig och föll ned inför kungen. Då frågade kungen: »Vad önskar du?»
17 Hon sade till honom: »Min herre, du har ju själv lovat din tjänarinna med en ed vid HERREN, din Gud: ’Din son Salomo skall bli kung efter mig; han skall sitta på min tron.’
18 Men se, nu har Adonia blivit kung, fastän du, min herre kung, ännu inte har fått veta det.
19 Och han har slaktat tjurar och gödkalvar och får i stor mängd, och han har bjudit alla kungens söner och prästen Ebjatar och härhövitsmannen Joab; men din tjänare Salomo har han inte bjudit.
20 På dig, min herre kung, är nu hela Israels ögon riktade, i förväntan att du skall meddela dem vem som skall sitta på min herre kungens tron efter honom.
21 Annars kommer jag och min son Salomo att anses som brottslingar, när min herre konungen har gått till vila hos sina fäder.”
22 Och se, medan hon ännu talade med kungen, kom profeten Natan. 23 Man anmälde det för kungen och sade: ”Profeten Natan är här.” När han kom inför kungen, föll han ner på sitt ansikte för kungen 24 och sade: ”Min herre konung, har du verkligen sagt att Adonia skall bli kung efter dig och att det är han som skall sitta på din tron? 25 För i dag har han gått ner och offrat mängder av tjurar, gödkalvar och får och har bjudit in alla konungens söner och befälhavare och prästen Ebjatar. De håller nu på att äta och dricka hos honom och de ropar: Leve konung Adonia! 26 Men han har inte bjudit in mig, din tjänare, och inte heller prästen Sadok eller Benaja, Jojadas son, eller din tjänare Salomo. 27 Kan väl detta ha kommit från min herre konungen, utan att du har låtit din tjänare veta vem som skall sitta på min herre konungens tron efter honom?”
28 Då svarade kung David och sade: ”Kalla Bat-Seba hit till mig.” När hon kom inför kungen och stod framför honom, 29 svor kungen en ed och sade: ”Så sant Herren lever, han som har befriat mig ur all nöd: 30 Så som jag lovade dig med ed vid Herren, Israels Gud, då jag sade: Din son Salomo skall bli kung efter mig, det är han som skall sitta på min tron i mitt ställe, så vill jag göra i dag.” 31 Då bugade sig Bat-Seba med ansiktet mot marken och föll ner för kungen och sade: ”Må min herre, konung David, leva för evigt!”
32 Kung David sade: ”Kalla hit till mig prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son.” När dessa kom inför kungen, 33 sade han till dem: ”Tag er herres tjänare med er och sätt min son Salomo på min egen mulåsna och för honom ridandes ner till Gihon. 34 Där skall prästen Sadok och profeten Natan smörja honom till kung över Israel. Sedan skall ni blåsa i hornet och ropa: Leve kung Salomo! 35 Därefter skall ni följa honom hit upp, och han skall komma och sitta på min tron, och det är han som skall vara kung i mitt ställe, ty honom har jag utsett till härskare över Israel och Juda.” 36 Då svarade Benaja, Jojadas son, kungen och sade: ”Amen. Så skall också Herren, min herre konungens Gud, säga. 37 Så som Herren har varit med min herre konungen, så skall han också vara med Salomo. Han skall göra hans tron ännu mäktigare än min herres, konung Davids, tron.”
38 Prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, gick dit ner tillsammans med kereteerna och peleteerna och satte Salomo på kung Davids mulåsna och förde honom till Gihon. 39 Prästen Sadok tog oljehornet ur tältet och smorde Salomo. Därefter blåste de i hornet och allt folket ropade: ”Leve konung Salomo!” 40 Sedan följde allt folket med honom upp, medan de blåste på flöjter och visade sin glädje med så stort jubel att marken kunde ha rämnat av deras rop.
41 Men Adonia och alla de som han hade bjudit till sig hörde detta just som de hade slutat äta. När Joab hörde ljudet från hornet, sade han: ”Vad är det för oväsen som hörs från staden?” 42 Medan han ännu talade kom Jonatan, prästen Ebjatars son. Adonia sade till honom: ”Kom hit, en hederlig man som du kommer säkert med goda nyheter.”
43 Jonatan svarade Adonia: ”Nej, vår herre, kung David, har gjort Salomo till kung. 44 Kungen har sänt med honom prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, tillsammans med kereteerna och peleteerna, och de har satt honom på kungens mulåsna. 45 Och prästen Sadok och profeten Natan har smort honom till kung i Gihon. Sedan har de jublande dragit upp därifrån och hela staden är i rörelse. Därför har ni hört detta oväsen. 46 Salomo sitter nu också på kungatronen. 47 Vidare har kungens tjänare kommit för att lyckönska vår herre, kung David, och sagt: Må din Gud låta Salomos namn bli ännu större än ditt namn och hans tron ännu mäktigare än din tron. Och kungen har tillbett, nerböjd över sin säng. 48 Kungen har också sagt: Lovad vare Herren, Israels Gud, som i dag har satt en efterträdare på min tron, så att jag med egna ögon har sett det!”
49 Då blev alla Adonias gäster förskräckta och gick var och en åt sitt håll. 50 Men Adonia greps av sådan förskräckelse för Salomo att han reste sig och gick och fattade tag i hornen på altaret. 51 Och man berättade för Salomo: ”Se, Adonia har gripits av förskräckelse för kung Salomo. Därför har han fattat tag i hornen på altaret och sagt: Kung Salomo måste i dag ge mig sin ed på att han inte skall döda sin tjänare med svärd.” 52 Då sade Salomo: ”Om han är en uppriktig man skall inte ett hår på hans huvud falla till marken. Men om något ont upptäcks hos honom skall han dö.” 53 Därefter sände kung Salomo bud och lät hämta honom från altaret. Han kom och föll ner för kung Salomo, och Salomo sade till honom: ”Gå hem till ditt.”