Kapitel2>>>
Jesaja, Kapitel 1
En upprorisk nation.
1 Detta är den syn om Juda och Jerusalem som Jesaja, Amos son, såg i Ussias, Jotams, Ahas och Hiskias dagar när de regerade i Juda. 2 Hör, ni himlar! Lyssna du jord, för Herren har talat! Jag har fött upp och fostrat barn, men de har gjort uppror mot mig. 3 Oxen känner sin ägare och åsnan sin herres krubba, men
Israel känner inget, mitt folk förstår inte. 4 Ve denna syndiga nation, detta skuldtyngda folk, förbrytares avkomma, och fördärvade barn som har övergett Herren och har retat upp Israels Helige till vrede och vänt honom
ryggen. 5 Varför skulle ni bli slagna ännu mer? Ni kommer ju bara
att göra uppror mer och mer? Hela huvudet är sjukt och hela hjärtat svagt. 6 Från fotsulan ända upp till huvudet finns intet helt på dem, bara sår, blåmärken och öppna sår, som inte blivit urkramade eller förbundna eller lindrade med salva. 7 Ert land är öde, era städer är uppbrända i eld, era åkrar förtärs av främlingar i er åsyn, och det är ödelagt, som om det var förhärjat av främlingar. 8 Sions dotter står kvar som en hydda i en vingård, såsom ett vaktskjul på ett gurkfält, som en belägrad stad. 9 Om Herren Sebaot inte hade lämnat kvar en liten rest av oss, så hade vi varit som Sodom och lika Gomorra. 10 Hör Herrens ord, ni Sodoms furstar, lyssna till vår Guds lag, du Gomorras folk! 11 Vad ska jag med alla era slaktoffer? säger Herren. Jag är mätt på brännoffer av bockar och på gödkalvars fett, och jag har ingen glädje av oxars, lamms och bockars blod. 12 När ni kommer för att träda fram inför mitt ansikte, vem har då krävt detta av er hand, att trampa ner mina förgårdar? 13 Bär inte fram fler meningslösa offergåvor, offerröken är avskyvärd för mig. Nymånaderna och sabbaterna, de utlysta sammankomsterna står jag inte ut med, för till och med den högtidliga sammankomsten är orättfärdig. 14 Min själ hatar era nymånader och era fastställda högtider, de är en börda för mig. Jag är trött på att bära dem. 15 När ni lyfter era händer, döljer jag mina ögon för er. Ja även om ni ber mycket kommer jag inte att lyssna, för era händer är fulla med blod. 16 Tvätta er, gör er rena, ta bort era onda gärningar ur min åsyn, sluta upp med att göra det som är ont. 17 Lär er göra det som är gott, sök efter det som är rätt, hjälp den förtryckte, försvara den faderlöses rätt och för änkans talan. 18 Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Även om era synder är blodröda ska de bli vita som snö, och även om de är röda som scharlakan ska de bli vita
som ull. 19 Om ni är villiga och lydiga ska ni få äta av landets goda. 20 Men om ni vägrar och är upproriska, så ska ni förtäras av svärd. För så har Herrens mun talat. 21 Se hur den trogna staden har blivit en hora! Den var full av rättvisa, rättfärdighet bodde därinne, men nu mördare. 22 Ditt silver har blivit till slagg, ditt vin är utspätt med vatten. 23 Dina ledare är upproriska och tjuvars kumpaner. Alla älskar mutor och jagar efter vinning. Den faderlöses rätt försvarar de inte, och änkans sak kommer inte heller inför dem. 24 Därför säger Herren, härskarornas Herre, Israels Mäktige: Ve! Jag ska släppa lös min vrede över mina motståndare och hämnas på mina fiender. 25 Jag ska vända min hand mot dig och bränna bort ditt slagg och ta bort all din orenhet*. 26 Jag ska åter ge dig sådana domare som du hade först och sådana rådgivare som du hade i början. Sedan ska du kallas rättfärdighetens stad, den trogna staden. 27 Genom rätt ska Sion bli friköpt och genom rättfärdighet de som vänder om. 28 Men överträdare och syndare ska krossas tillsammans, och de som överger Herren ska förgås. 29 För ni ska få skämmas för terebinterna, som var er lust, och ni ska rodna för de lundar* som ni har utvalt. 30 Ty ni ska bli lik en terebint vars löv vissnar och som en lund som saknar vatten. 31 Och den starke ska bli som fnöske och hans verk så som en gnista, och de ska båda brinna tillsammans utan att någon släcker.